Torsdagen den 14e oktober
Hej!
Ett enkelt ord, som kan skapa så många tankar.
Varför tycker jag att det är så jobbigt att hälsa på vissa personer, tillexempel de där personerna man gick i samma klass som för typ 6 år sen, man har inte pratat med dem en enda gång sen dess men eftersom Linderberg är en liten stad så vet man ju vad de heter i för och efternamn. Men man har inte en enda sak gemensamt. Eller nån som man träffat en enda gång på fest eller som man tränat ihop och pratat lite med. Ska man då helt plötsligt känna varandra och hälsa?
JAG VET INTE?!
Hahah! Eller som de där gångerna man är i mataffären och träffar på nån lite halvbekant som man hejjar på. Sen står man helt plötsligt båda två vid ägghyllan och nån säger nått i stil med "ska gö pannkaka..!" och sen träffar man på den IGEN vid brödet och då försöker nån skämta till det och säga "förföljer du mig eller? he..he" Sen gör man allt för att inte hamna vid samma hylla igen för då finns det lixom inget mer att säga till varandra och det blir bara sådär stelt tyst..
Önskar att det fanns en lite manual som det stod beskrivet i att om x antal år har gått så kan man stryka dem från "måste hälsa på" listan. Haha en sån ska jag skriva så jag slipper få halvpanik när jag går på gatan
:)
Ooj det vart ett ganska långt inlägg det här. Ibland är det tur att jag har en blogg så jag kan få skriva av mina konstiga funderingar i.
Ett enkelt ord, som kan skapa så många tankar.
Varför tycker jag att det är så jobbigt att hälsa på vissa personer, tillexempel de där personerna man gick i samma klass som för typ 6 år sen, man har inte pratat med dem en enda gång sen dess men eftersom Linderberg är en liten stad så vet man ju vad de heter i för och efternamn. Men man har inte en enda sak gemensamt. Eller nån som man träffat en enda gång på fest eller som man tränat ihop och pratat lite med. Ska man då helt plötsligt känna varandra och hälsa?
JAG VET INTE?!
Hahah! Eller som de där gångerna man är i mataffären och träffar på nån lite halvbekant som man hejjar på. Sen står man helt plötsligt båda två vid ägghyllan och nån säger nått i stil med "ska gö pannkaka..!" och sen träffar man på den IGEN vid brödet och då försöker nån skämta till det och säga "förföljer du mig eller? he..he" Sen gör man allt för att inte hamna vid samma hylla igen för då finns det lixom inget mer att säga till varandra och det blir bara sådär stelt tyst..
Önskar att det fanns en lite manual som det stod beskrivet i att om x antal år har gått så kan man stryka dem från "måste hälsa på" listan. Haha en sån ska jag skriva så jag slipper få halvpanik när jag går på gatan
:)
Ooj det vart ett ganska långt inlägg det här. Ibland är det tur att jag har en blogg så jag kan få skriva av mina konstiga funderingar i.
Kommentarer
Postat av: Lisa
Fan vad smart! Jag känner såhär, jag orkar inre hälsa på alla hela tideeen! Man kan låtsas att man har migrän och titta ner i marken så behöver man inte hälsa :)))
Postat av: Liz
Ja men precis! Trodde att det bara var typ jag som hade såna här tankar när jag går på gatan :D Nytt bra tips med migränet! Det ska jag skriva ner och ta med i boken!
Trackback
